Regionen runt – Alingsås och Vänersborg

Måndag idag. Sista dagen före tisdag imorgon som är sista dagen vi tuffar tåg. I natt är Pudd hos sin mor och jag hämtar imorgon förmiddag igen för en dagstur.

En hukande person vid en stolpe vid perrong, en polisbil kör på området.
Ni som vill fotografera, Centralstationen erbjuder ständigt nya motiv. Orkar man hävda sin rätt mot tjafsiga folk som tror de kan förbjuda en att ta deras foton, då kan man få riktigt najs bilder. Pudd kommer undan med allt, han är så gott som osynlig i samhället och alla är rädda för en kostnad.

Vi lämnade hemmet klockan 10, ungefär som tidigare dagar och tog oss till centralen. Där virra vi lite obeslutsamt innan det bar av med ett X61-tåg mot Alingsås. Vi åkte dit och sen åkte vi tillbaka efter att ha kikat lite på var bussarna från Alingsås åkte. Sen landade tåget, och avgick, från spår 0.

En rökande gubbe tittar mot kameran, troligen barnet i rullstol med kamera, på perrongen till spår 0 i Alingsås.
Först kom ingenting, sen kom ingenting sen låg där spår 0.

0 liksom. Ingenting.

En pojke med hjälp och sån kickbike blurrigt i bakgrunden och en halv kropp med handväska i förgrunden. På perrongen i Alingsås.
Fortfarande hävdar jag Pudd behöver vidvinkel, extrem då det är cropsensor. Och efter att ha testat en zoom, så har jag funnit att det är absolut inte ett bra alternativ om det inte är superbt byggt. Zoomar okontrollerat bara man kör på gatsten eller taktila plattor med rullstolen.

I alla fall så fanns perrong 0 och tåget stod där för återfärd till Göteborg. I Göteborg vart det en traditionell lunch på korvstället inne på bussterminalen. Vi har ätit där mången gånger redan innan dessa tågkardagar.

Korv och mos brukar Pudd äta. Jag tar alltid med egna bestick för att kunna skala korven, sönderdela den och sen mosa den och sen skära lite mer. Det luriga är att moset ibland, tror det är beroende på säsong, kan innehålla potatisbitar. Det har hänt förut att det liksom blivit trycka ner fingrarna och försöka dra loss vad det nu är som sitter fast.

Ännu har inte Pudd blivit blå. Det händer då och då med mat som fastnar. Och än har jag ännu inte lärt mig Heimlichmanövern på riktigt.

Efter den alldeles problemfria lunchen så var det så dags att åka lite mer tåg. Jag har lobbat för Trollhättan ett tag för det är oss veteligen enda sträckan tågen blåser upp i 200km/tim. Efter lite vojvoj så förslog så Pudd helt plötsligt att vi skola åka dit. Fram och tillbaka.

Ett fotbollslag går över spårvagnsrälsen vid GP-huset i Göteborg.
Efter vojvoj hade vi tid innan tåget skulle gå, så vi spanade kurvan efter spårvagnar men där kom mest fotbollslag.

Det gick fort. Fan Vänersborg på under timmen, och då är det ändå relativt många stopp och lite lökig järnväg från Trollhättan till Vänersborg via Öxnered. Så tillbaka till Göteborg klockan 16.

Reginatågen har en sådan där rullstolshiss som snurrar upp. Den reser sig genom 60% av golvytan, ingen diskret sak med andra ord. Min övertygelse är att en skitsmart ingenjör designat den. Bara det att det har nog inte förekommit mer än någon enstaka intervju med någon i rullstol. Designen är inte helt genomtänkt.

I alla fall så fastnade rampen i uppläge. Den vägrade åka ner utan stod bara och hissa den lilla golvlisten upp och så ner. Sen upp och så ner. Sen slockna knapparna, sen tändes knapparna och listen fälldes upp och sen ner. Pudd blev lite sur men när lokföraren sa ”felanmälan” så vart allt roligt och han tyckte det var helt okej att tränga oss mellan säten och ut genom normisdörren. Barnvagns-move-style.

Tror att det kan ha varit att när vi väntat av alla nästan så började vi hissa upp rampen. 60% av ytan, och jag hojtade men ändå lyckades en liten fet gubbe bara gå och lägga hela sin feta vikt och tryckte ner golvlisten fast den var nästan helt uppe innan hissen skulle upp.

Alla säger CP i tid och otid så jag tänker jag får lägga mig till med tjockis, pucko och lite andra omogna saker att säga. Tjockis är rätt roligt ord också. Säg det en gång.

Tjockis.

När folk helt enkelt bara beter sig som människor som inte accepterar en del av verkligheten och därmed också inte kan se den, fast den då tar 60% av det fysiska rummet. Ja, jag är snart klart med Mr. Trevlig.

Jättglad Pudd ombord en spårvagn.
På väg till Centralen, och idag gnisslade Sahlgrenskakurvan ordentligt. Ni vet, gnissel är en positiv sak för oss i vår familj. Så Västtrafiks eviga misslyckanden skapar då och då lycka också. Japp, en Italiensk spårvagn.

Vi åkte sen buss till hans andra bostad, i ett tillgängligt område och med stor hiss. Jag tog en kaffe och sa adjö.

Hemfärd och gick förbi tvättstugan för att flytta morgondagens tid framåt. Och insåg att det var ledigt idag, så nu tvättar jag. Tvättstugan i sig räcker till en hel artikelserie så säger inte mer än att jag tvättar tre 90-maskiner och de flesta tvättråden säger 60. De säger 60, jag säger det var dålig kvalitet. I alla fall så har det mesta överlevt 90 och är således kvalitet. Det handlar om allergisanering.

Idag var det åter dags för tobak, trisslott och lite papper för 220 kronor. Köpte ju förra paketet i onsdags. Men innan det så var det lunchen idag som kostade 124 kronor tror jag, tror faktiskt kvittot ligger i tvätten just nu. I alla fall så är där nu 111 kronor kvar, det räcker till Pudds lunch. Sen får jag middag av hans andra halva av sin familj. Sen är jag fan luspank. En platta öl hade varit najs. Eller några öl alls. Sen har jag några dagar kvar på kortet så jag kan åka till Borås och spela flipper på lite mer seriös nivå. Dock 150 pix som jag ej har, som det kostar. Jag skulle göra detta innan tågveckan, men då missuppfatta jag att det var olika ställen och jag åkte inte till Borås utan till Industriområde på Hisingen. 

Tobaken räcker således under en intensiv period 5 dygn, det är ett paket på 50 gram rulltobak. Nu har ni koll, både mecenater och ni andra. Jo, trisslotten var 2×30 kronor vinst så nu finns det lite hopp igen.

Perrongen vid spår 0 i Allingsås. Vidvinkel, tåg X60 till höger och stationshus till höger. Skuggor ligger i diagnal linje med ljus som faller in mellan perrong tak och tåget. Skapar en rak diagonal över hela bilden av mörker mot andra halvan som är ljus.
Detta är en slarvredigerad, men helt medveten bild i Alingsås. Backa en meter och sen gå nära den, ser du?

Regionen runt – Stenungsund

Infotavla på perrong. Står västtågens avgångar. 15:00 Nässjö.

Vi hade en lös plan om Borås, men när jag hämtade Pudd så var han inte med på detta. Så när vi kom till stationen rände vi runt lite. Målet var att inte åka till en tidigare destination, men också att hitta Reginatåg med större rullstolsplats. Vi har åkt X52:or tidigare och således trodde jag att kanske X53 hade den större platsen. Men så var icke fallet. Tåget mot Nässjö var ett tåg tänkte vi.

Men sen kom ett tåg in från Strömstad. En X52 med större yta för rullstol. Så då hade vi tågmodellen vi ville ha idag. Pudd föreslog Stenungsund och tillbaka. Det var visserligen på vägen dit vi åkt tidigare, men vi hade inte varit där. Så eftersom det dels var en kortare tur och modellen vi ville åka, så åkte vi det.

Gosse i rullstol ombord tåg, sitter vid ett bord.
Som ni ser så var det ett bord. Och själv satt jag i en stol. Dock fick jag både dit och hem be en normis att få tillgång till platsen. Ty det verkar vara en plats att föredra för många.

Färden dit var lite toaspolning, och denna utformning var betydligt bättre än de andra tågen. Bra med plats för rullstol, lätt att ta sig till toaletten och in på den. Enkelt att ta sig till platsen där Pudd kan se inåt i tåget. Rullstolshissen är dock ett jävla mysterium hur någon tyckte det där var en bra och praktisk lösning. Långsam, och med hela snurrmekanismen måste den vara mer utsatt för slitage som kan orsaka avbrott. Med tanke på två hissar som varit ur funktion på tidigare resor, så känns det så.

Bild på tågbron över göta älv sedd från den andra tågbron genom tågfönstret. Maffiga moln.
Himmel, som fotograf tänker jag att en lägenhet högt upp i Karlatornet med utsikt åt alla fyra väderstreck. Mumma.
Grön äng, en träddunge innan en spektakulär molnhimme.
Mer moln genom tågfönstret.

Vi anlände Stenungsund och hade 20 minuter till resan tillbaka. Själva perrongen på Stenungsund var lite högre än tåget, men tågvärden var på hugget med att fixa allt vi behövde för att slippa bångstyrig avgång. Vi hade sagt till att vi skulle av, det är alltid bra att göra det. Så de vet, för rullstolshissen är så långsam och aktiveras inte tre minuter för ankomst station som det står på en liten skylt. Utan den aktiveras när dörrarna öppnas på stationen.

Tips från oss är då att stationen innan du ska av, nyttja tiden rullstolshissen är aktiv när tåget åker efter stationen och hissa upp den. Det spar man tokigt mycket tid på och risken att inte hinna av är betydligt mindre. På ett kort stopp är det nästan garanterat att inte hinna av om ingen har noterat att en ska av.

Tågvärden håller på och lägger ut en manuell aluminiumramp upp mot Stenungsunds höga tågperrong.
Extra ramp under utläggning.

Innan tåget hann åka började Pudd språka med lokföraren som hängde ut genom fönstret. En tut han önskade, en tut han fick. Vilket jävla tryck det är i tågtutor. Tror vi måste börja med hörselskydd så vanligt förekommande det är för oss. =)

Ett västtrafiktåg X52 ankommer Stenungsunds station mot Göteborg.
En X52 kom strax därefter och tog oss hemåt till Göteborg.

När vi kom till Göteborg så väntade vi på att alla skulle gå av innan vi liksom höjde halva entrén. Väl uppe så blir det som en bro till andra sidan ingången också. Lokföraren undrade om inte vi ville komma fram. Gissa vad vi gjorde.

Nu vet vi hur man tutar, men det gjordes icke. Fast systemet som säger ding-dong innan någon hojtar i högtalarna provade vi. Jag sa ”Hallå” i hela tåget. Pudd drog ett litet vrål.

Gosse i förarhytt på X52 tåg.
Telefonbild i förarhytt. Inte helt lätt att bära barn och fotografera samtidigt.

Sen hemåt i skaplig tid. Vi köpte middag på pizzerian och åt för att efter det ge oss ut lite med elrullstolen. Första turen utanför skolan för Pudd.

Pudd i elrullstol sedd bakifrån åker vid sidan av vägen mot övergångsställe.
Detta med tillgängligheten är inte helt 100 här ikring så blev att åka lite vid sidan av bilvägen.
En trappa upp till hållplatsen till vänster där tre personer går. Pudd åker till höger för att åka den långa trapplösa omvägen.
Alla går till vänster.
Glad pojke står på spårvagnshållplatsen i sin elrullstol
Sen kollade vi spårvagnar. Snart, en annan dag, ska vi åka spårvagn, om rampen fungerar.

Den ekonomiska statusen för dagen är att 500 kronor kom in i bidrag medan utgifterna var en handel på ICA för 309 kronor och middag för 177 kronor från pizzerian. Billigare än lunch i Strömstad, och mer mat. 679 kronor finns just nu på kontot. 

Imorgon kan hända vi behöver sovplats, för vi ger oss iväg till okända resmål och startar tidigt. Förhoppningen är att komma hem, men fan vet om det är helt säkert vi lyckas. =)

På återseende.

Gatsten och en tanke

En hög med gatsten, i närbild.Gatsten, ni vet de där klossarna som läggs en och en, individuellt och långsamt. Som dundrar under hjulen på rullstolen, barnvagnen eller rullatorn. Eller gör kaos med högklackade skor. Som inför toppmöten plockas upp en och en, för att sen efter mötet åter läggas tillbaka en och en.

Gatsten är inte tillgängligt, förutom vid vissa platser där den har slipats jämn. På det hela taget är det ett estetiskt värde endast. Med tanke på personaltimmarna för att lägga dit sten så ser jag inte hur det kan vara kostnadseffektivt.

Så tänk om man skivade en sten i fyra skivor. Slipade skivorna släta och sen fäste flera skivor gatsten på en platta.

Skapa en platta som har 12 gatstenar fästa på sig. Så kunde man lägga plattor, BAM BAM BAM, i rasande tempo. Samtidigt skulle det estetiska bevaras och dessutom vara tillgängligt. Snabbheten skulle säkerligen kunna slå av en vecka av produktion som helhet också, det innebär mindre avbrott i stadens utrymme.

Det skulle gå att skapa plattor i olika design för att kunna bygga valvformade mönster eller kanske något helt annat. Möjligheterna är oändliga.

I mitt huvud känns det som win win. Billigare och bättre. Men borde ju har gjorts för länge sen om det var en bra idé, så vad är det för fel?

CountingTrams #18

Det är nära på två år sen senast. Och det blir ett litet hopp, för #16 och #17 är gjorda men inte redigerade. Helt enkelt så finns det inte plats på hårddisken för mer video, inte heller är datorn längre så modern att det är något nöje att jobba med video så pilligt.

Nu är det så dags att börja räkna spårvagnar igen. Och nu kommer jag under en tid lägga fokus på hållplatser som bara trafikeras av en linje. Där man, om man har rullstol, kan bli stående ett bra tag. Så idag den 31 mars 2016 från klockan 13:50 och i 60 minuter stod jag vid hållplatsen Högsbogatan där bara spårvagnslinje 3 kör. Just idag dök det upp ett par vagnar från andra linjer, men jag besöker verkligheten och presenterar det som är. Inte det jag eller någon annan önskar att det var.

Skulle en åka med Rullstol mot Kålltorp så fick man stå över tre höggolvsvagnar innan det kom en låggolv. Mot Marklandsgatan kunde man hoppa på första bästa spårvagn, men om den missats så var det att hoppa över tre turer med höggolvsvagnar där en av dem var linje 7 mot Tynnered.

Glöm heller inte att det är i mån av plats man får åka med på låggolvsvagnar med rullstol. Och inte helt sällan är där fullt av barnvagnar.

Så mellan 13:50-14:50 kom det totalt 15 turer. Av dessa var 9 höggolv. Det gör att utifrån lagen om tillgänglig lokaltrafik så bröts den lagen till 60% under denna timma.

En kompromisslösning som borde vara enkel. Garantera varannan avgång låggolv.

Låt mig fnula o smiska in formen för detta så ska ni se det blir lite intressant. Sen har också Västtragik en del nyheter som komma skall. Så håll koll.