Lördag

02.40 var det vattendags för gossen som i övrigt sov hela natten. Halv åtta var det väckning, men jag stämplar inte in före 08 ty jag är helt virrig och snurrig av trötthet då och kan inte med att avlöna mig den halvtimman. Anhörigassistent är konstigt, och nödvändigt ty det är min enda inkomst.

Så damptjack har fått ge mig ork idag. Aptiten är sämre än någonsin. Efter att i veckan lyckats göra mat och äta den två gånger, så kan jag inte ens äta samtidigt som gossen nu. Lyckades få i mig en potatis och en bit fisk till middag. Annars bara några kakor som fanns kvar från födelsedagen.

Köpte lite näringsdryck idag för att få i mig något, kostar röv. 100 spänn för fyra flaskor av något som med nöd och näppe är drickbart.

Just nu går dagens fjärde diskmaskin, det är en liten diskmaskin i ett kök från 50-talet som inte har rum för annat än en liten diskmaskin. Ett krångel som måste åtgärdas, köket alltså, innan året är slut. Nytt mind set och helt andra spelregler ska sätta lite press som ger någon reaktion. Antingen vad jag vill eller något helt annat, bara inte det vanliga med en kommentar att allt är jättebra. Träflisor och små stenar av betong i den rena disken i lådor och skåp är fan inte godtagbart någonstans.

Ska dona skolarbete och podd nästa vecka, men sen är det dags att börja ta tag i saker backad av nya sätt att hantera saker. Snart dags o göra kväll o sen lägga sig för att köra samma samma imorgon igen. Jag är nog den enda med amfetaminpreparat på recept som ger mig arbetsförmåga som jag inte har, fast jag anses ha den.

Men det jag ska göra nu och närmaste tiden är inte något som har att göra med 42. Det är bara för att försöka lösa problem som är lösbara, bara en jävla massa olika tjänstemän med fragmenterade ansvarsområden och motsägelsefulla regelsystem de lutar sig tillbaka på. Genom att inte acceptera det som inte blir rätt fast inte någon har gjort fel, så kan man kräva det okrävbara. För låter man bli att acceptera konsekvenserna, då har de inte något att sätta emot det man ställer till med om man inte får som man vill. Jag är fattig, finns inga pengar att kräva in hur mycket de än försöker.

Bara detta. Hjälpmedelsgarage 70,000 kronor uppställt. Elrullen kommer inte in i hissen. Tar man elrullen hem, så måste den parkeras. Och då ingen rullstol o flytta över till som får plats i hissen upp till bostaden. För rullstol är iso-kod och en kod får man aldrig dubbelförskriven oavsett behov. Detta då i relation till den gången jag inte kunde få hjälp med 10,000 för att kunna bo kvar i lägenheten där elrulle kunde körts inne i bostaden. I alla fall har vi ett svindyrt garage, p.g.a. lägenhet är usel tillgänglighetsmässigt och kan pga dumma regler inte använda garaget. Fast jag tror det går att bo i. Det finns element och har gott om plats.

Bring out the gimp!

 

Första dagen efter dagen D

Då börjar jag resan mot fan vet vad.

I alla fall beställt en ny telefon och en Crockpot. Börja beta av det som måste betas av för att få ett drägligt liv. Det är inte lite saker som måste köpas, ordnas, fixas och antagligen lite hjälp av en jurist då och då.

Pengar har jag inte, men det skiter jag i. Och jiddrar någon så sätter jag mig på tvären. Hemlös är bättre än att bevara läget som varit under åren, faktum är att allt är bättre. Men jag försöker göra det normala, köpa saker, utveckla livet och ha råd att greppa möjligheter oavsett vad de kostar.

Det är saker på gång. Jag kommer bli en riktigt jobbig individ för några i sin yrkesroll.

Men återigen, system ska bekämpas som system. Representanter med fragmenterat ansvarsområde kan inte hållas ansvariga. Då får man aldrig till en förändring.

Försäkringskassan har under åren bedyrat jag är frisk. Så då utgår jag från att jag nu är frisk. Kanske måste de erkänna jag är sjuk snart, o då kanske de borde hosta upp ett skadestånd för skadan de orsakat om det visar sig att mitt nya liv är att betrakta som inte friskt.

Jag är pepp. Jag ser bara möjligheter.

Understryker, jag ska inte skada någon eller mig själv. Det är för att låta bli det som jag gör det här, för att föregå den dagen man flippar. Kontrollerad galenskap kallar jag det. Det finns tusentals sidor att finna i min jakt på hjälp från 2011. Jag må bara osynlig men mina papper finns där som mitt vittne att jag gjort ALLT och lite till.

Det funkade inte, så nu gör jag på ett annat sätt och låter mig inte existera genom en tjänstemans beslut utifrån ett regelsystem som krossar människor.

Pappahelg nu, men två krångel på gång att försvinna. Bara några tusen krångel kvar.

Jag är lika trevlig som vanligt o fika med. Det sker sällan och lär så ske sällan i fortsättningen också. Fast jag tänker ifall det krävs, åka till Stockholm och fika. Det är så jag prioriterar. Ha ett liv.

Dagen D

Idag är det min födelsedag. Jag är nu 41 år gammal och det är precis ett år kvar till jag fyller 42.

Jag ska ha ett liv då om ett år. Jag ska satsa allt. Jag ska göra allt i min makt för att ta mig upp. Jag ska ta makten och inte låta mig vara en pjäs i systemets Kafkanska spel.

Utbränd. Trasig. Fattig. Det måste gå.

Jag ska vara mitt konstruktivaste någonsin. Ur askan ska jag resa mig.

Jag ska lära mig make up. Jag ska lära mig sy. Jag ska lära mig löda. Jag ska träna. Jag ska resa. Jag ska umgås med människor. Jag ska… Fast jag inte orkar. Fast jag inte kan. Fast jag inte har råd.

Motgångar tillåts inte existera.