Foto och vattenstämpel

Siluett av luftballong mot kvällshimmel.Syntolkning bild. Mot lätt molnig himmel i kvällsljus är en siluett mitt i bilden av en luftballong. I nedre högra hörnet syns delar av byggkranar. Mitt över bilden är en vattenstämpel med texten, vattenstämpel wtf!

Då och då så har jag och andra pratat angående vattenstämplar och foton på internet. Vattenstämplar är lite amatörmässigt och lägger man det som i bilden ovan är det direkt förolämpande enligt mig. Så svaret på detta har varit att lägga upp bilder i dålig upplösning.

Häromdagen var jag och pratade med en ny leverantör gällande utskrifter av konstfoton, normfotografens konst.

I alla fall så pratade vi om utskrifter och jag fick berättat för mig att de printat en ganska stor print med en riktigt lågupplöst bild, och hen blev själv förvånad över hur bra programvaran förbättrade bilden. Utskriften blev alltså megabra i förhållande till den digitala filens förutsättningar.

Också har jag läst i en grupp på facebook där flera fotografer lägger upp inlägg om bilder som stulits till folks bloggar, instagram och så vidare. Människor snor bilder helt ogenereat och i en del fall hävdar de till och med att de själva är upphovsperson till bilden.

Alltså känns det befogat att faktiskt vattenstämpla sina bilder på ett sätt som hindrar folk från att beskära bort vattenstämpeln. Fast problemet blir att då, att ingen ser bilden bra. Och fula bilder är fan det styggaste som finns för ögat, då menar jag inte att bilder med fult innehåll är fula, utan just efterbearbetade bilder med en ful jävla vattenstämpel.

Jag tänker och klurar hur jag själv ska förhålla mig till detta och ligger ungefär här nu i resonemanget.

Bilder jag lägger upp på internet, de får jag nästan släppa fria. Låta folk använda dem fritt för ickekommersiellt bruk och i licensen vara tydlig med att de måste uppge mig som fotograf vid publicering. Sen blir det ganska sparsam upplösning på dem också.

Bilder som jag ska ha till försäljning, jag håller på och nystar med en butik runt normfotografen. Där tänker jag mig att använda samma arbetssätt som för självmordsporträtten. Jag fotar en utskrift med telefonen och lägger upp, alltså låter jag aldrig en kopia av originalfil titta ut på internet. Just för självmordsporträtten är det att garantera att det endast existerar tio printar, och att alla digitala filer formateras ur existens. Men för de övriga bilder som jag tänker försöka sälja för att få in lite pengar och utveckla verksamheten och kanske överleva lite bättre. Där vill jag ju också att de ska vara bättre o köpa från mig och inte gå att bara sno filen och interpolera upp den i photoshop o printa via crimson.

Jo jag är övertygad att vissa bilder faktiskt är så estetiska att det inte bara handlar om att stödköpa normfotografens produkter för att vara snäll.

Jag kommer resonera vidare och har inte bestämt riktigt hur jag ska göra ännu. Kommentera gärna om du själv har någon tanke om det hela.

Foton på Pudd, ja det är en hel uppsjö av frågor och motsättande argument där. Det får jag återkomma till i ett annat inlägg.

Stavmixer of death

Det är synd att klaga, men det gör jag ändå. Ska försöka hålla mig kort för jag vet att uppmärksamhetsspannet inte är så långt i dagens värld. Speciellt inte på en egen blogg som inte är en del av twitter eller facebook.

Kort bakgrund. Jag gillar inte plast. Och försöker då och då byta ut skitenredskapen av plast i köket. Så en dag så var där ett erbjudande på en OBH Nordica 6708, under 300 spänn. Finemang tänkte jag och beställde och kastade den extremt gamla stavmixern av plast.

Uppenbarligen går det att tillverka stavmixrar som inte alls är bra. För de flesta skulle detta inte ens vara något ni reflekterade över, men för oss så kan det få katastrofala konsekvenser. Titta på bilden ska ni få se.

Stavmixer hålls över skål med tomatsås. Delar av tomat sitter fast i flödeshål i stavmixern.

Syntolkning bild. Stavmixerns nederdel hålls över en skål med tomatsås. I hålen på stavmixern sitter små bitar fast.

Stavmixern mixar bra, men den har tydligen hål i som är designade på ett vis som tillåter små bitar att klänga sig fast. Bitar som om de smiter ut i maten kan sätta sig i halsen på Pudd och skapa obehag eller i värsta fall kvävning. Tomatsåsen blir nog inte så katastrofal, men den beter sig likadant med allt man mixar. Till exempel kött. En normis kan lyckas döda sig själv genom att få en bit kött i halsen, Pudd som inte kan sönderdela maten nämnvärt har alltså ingen chans i sammanhanget.

En vacker dag ska jag vara rik, då ska jag köpa många stavmixrar och utvärdera. Sen kan jag tipsa om vilken stavmixer som är värd att äga. Det är i alla fall inte denna OBH Nordica 6708 ni ska ha.

Valfrihet, att inte ha råd att välja det som är bra. Eller ”fattiglappar väljer skit med flit”.

Carina Berg och CP-melonen

”Carina Bergs galna melonfilm får hela internet att skratta” är rubriken från omtalat.nu. Jag skrattar inte.

Filmen kan ni ser här.

Det är inte helt tydligt, men är man van att reagera på nischat språkligt missbruk så hör man det ganska tydligt.

Hon skallar melonen och den håller och hon backar bak och säger fan fan fan. Sen greppar hon melonen och tittar på melonen med en blick som betyder att nu jävlar ska du få melonjävel. Men vad säger hon?

Nu ditt jävla CP-jävel!
Carina Berg

För de flesta är det bara liksom inget alls. Men tänk om hon sagt ”negerjävel”, tror ni hon hade pudlat som en turbopudel och kanske rent av fått ta en time out i fem år? Eller kanske ”cancerhora”. Tänker ni i de termerna så inser ni statusskillnaden i olika typer av nedvärderande uttryck mot människor.

Jag anser inte att hon ska pudla och be om ursäkt. Faktum är att jag tycker alla grodor folk säger stup i kvarten och alla pudlar de gör känns ungefär som en fortkörare som tillfälligt anpassar farten vid fartkamerorna. Det är inte genuint och allt som händer är att man försöker censurera bort delar av vårt språk för att tillfredsställa ett drev.

Språk är mäktigt. Och det gäller att reflektera över hur en använder det. För nog finns det plats att säga både CP och neger och mongo och canceroffer. Bara inte som allmänna uttryck som inte har någon eftertanke. Använder man ett språk som kan uppröra så måste man kunna motivera varför man säger eller skriver som man gör.

Just funkofobiska uttryck så som CP och mongo verkar det som att de är de sista allmänna förbannelserna som fungerar som en fristad i ett landskap som kan trigga drev vid minsta groda.

Carina Berg ska inte stå vid en skampåle enligt mig. Hon behöver precis som de flesta andra av er där ute, och jag själv, bara tänka på vad fan man säger och när man säger det. Kan man motivera sig så kanske det fyller en funktion. Men att säga CP till en melon känns inte befogat någonstans.

Just funkofobiska uttryck används av alla. Till och med hardcore antirasister. Precis som vissa personer försvarar att de måste få säga negerboll så försvarar även de som motarbetar rasismen sig med samma retorik. ”Ta det inte så hårt”, ”jag syftar inte på diagnosen” och ”du måste ju tåla lite skämt”. Selektiv respekt och dubbelmoral så det visslar om det.

Skulle Carina Berg läsa detta och om Carina kanske ångrar lite vad hon sagt så får Carina väldigt gärna ställa upp i ”kändisprojektet” som jag bedriver under Normfotografen. Det får Carina även om hon inte tycker hon sa något dumt själv.

Bara maila kontakt@normfotografen.se

Pudd skapar Sune

För en tid sedan hade Egmont och Ander o Sören en tävling av något slag, barn skulle skicka in förslag på Sunehistorier som sen kunde komma med i en bok och så var det lite andra priser i det hela. Jag och Pudd spånade fram en ramberättelse som inte var så detaljerad, men så har vi lite meck att kommunicera med en Bliss-standardkarta. Så nu tänkte jag i korta drag redogöra den berättelsen, och ni ska ha med er att Pudd älskar när Pappa Rudolf lackar ur och svär.

Sune med familj är på besök i Göteborg tillsammans med en annan familj där givet Sune ser potential och tjusa tjejen, vi håller inte reda på alla tjejer som Sune tjusar så det blev inte mer tydligt än så. Men det var viktigt för storyn att tjejen i familjen som gemensamsemestrade var sådan som Sune ville tjusa.

I alla fall så råkar Sune ut för ett missöde, rejält sådant och bryter båda sina ben och får gipsa dem i rakt läge. Så Sune får helt enkelt rulla runt i en asful rullstol från hjälpmedelscentralen. Mycket Suneutläggning skulle handla just om hur jävla ful rullstolen var, gipset var helt värdelöst också samt att det skulle bli så svårt att tjusa tjejen.

Därefter kom vi till en episod där alla ska till Liseberg och åka spårvagn. Då skulle det komma höggolvsvagnar på rad som Sune p.g.a. rullstolen inte fick åka med. Och då skulle Rudolf få ett stegrande utbrott för varje vagn. Först en höggolvsvagn, sen en till höggolvsvagn, sen en låggolvsvagn där det stod barnvagnar på rullstolsplatsen som vägrade flytta på sig fast Rudolf skrek som en jävla dåre och var högröd.

Sen skulle Rudolf förbanna Göteborg, detta helvete på jorden på ett sätt som får alla barnen att skämmas. Inte ens en alkis vågar sig nära Rudolf som är fullständigt galen.

Så kommer de då äntligen med en spårvagn, Rudolf är dock på sitt sådär skära-sig-med-alla-han-möter-humör.

Dock så blir Rudolf skitglad när de kommer till Liseberg och han slipper betala för Sune och ledsagare, än roligare blir det när de inser de får susa förbi alla köer bakvägen och åka två gånger på rad utan att hoppa ur åkturen. Dock klagar Rudolf för att han måste bära Sune i och ur attraktionerna där sune sitter i sitt lilla gipspaket.

Sen händer detta. Tjejen som Sune vill tjusa lyckas vricka foten. Hon gråter och kan inte stödja sig på foten. Men som av en händelse så finns ju den perfekta skjutsen och hjälten Sune i rullstolen, så tjejen får sätta sig nära Sune i hans knä och han får omfamna henne och känna närheten. Sådär underbart perfekt och han får trösta henne.

Ungefär dit hann vi komma på, sen så var vi tvungna att göra sånt som vi måste göra och det hela föll bort i stunderna och återkom inte, förrän nu. Givetvis var ju slutet lyckligt och Sune skulle få till det precis sådär som han själv önskade.