Nystart

Tänkte härmed förklara bloggen återstartad, nystartad eller fortsatt. Tänkte försöka vara mer eller mindre regelbunden. Känner att jag behöver få ur mig ord, frustration och allmänt gnäll i största allmänhet. Jag är ganska bra på det, att gnälla. Tro mig, det finns mycket att gnälla på. Oftast finns det i gnället en möjlighet att se de möjligheter till förbättringar som skulle göra livet lättare både för mig och många andra.

Idag påbörjade jag återigen en utbildning. En termin vid kursen foto och dokumentation på Nordiska Folkhögskolan. Det är jag glad att jag gör.

Under första dagen så kom också ett par ord att några kanske behövde lite coaching inför ansökan till andra fotoutbildningar under våren, ni vet antagningen är ju under vårkanten. Min supersnabba hjärna tänkte att man kanske skulle dra iväg en ansökan till kandidatprogrammet för fotografi på Akademin Valand. De har dock inte ansökningsperiod där på vårkanten. Deras deadline för anmälan är senast 15 januari. Sen kommer nästa deadline för arbetsprover den 29 januari.

Fem egna fotografiska arbeten. Det är vad de ska ha till den 29 januari. Nog för att jag fotat, men mestadels är det ganska planlöst fotande. Typ utkast till tankar runt effektivisering av övergångsställen till exempel, det vill säga mer minnesanteckningar tagna med kameran än rena verk. Tanken är att klura utifrån dessa minnesfoton, sen ta riktigt bra bilder, förse dem med grafik och beskriva hur idiotiskt utformat flöden i samhället är designade för rullstolar. Samt en jävla massa bilder på Pudd och på tåg/spårvagnar.

Jag tänker i alla fall seriöst gå inför att konkurrera om en plats på utbildningen. Kommer jag in så går jag. För i mitt huvud finns idéer utav mått och rang för både foton av konstnärlig typ såväl som foton för att gestalta det bortom normen. Funktionsnormen främst men i grund och botten handlar det att visa att alla är unika. Därför är det normalt att vara unik, alltså är alla normala. Där finns utrymme för tonvis med foton som borde tas, det finns utrymme för foton som provocerar på ett vis att man tvingar folk att ta ställning till något som man helst inte vill prata om.

Så, skit samma, jag söker. Kommer jag in så går jag. Har nog inget bättre för mig ändå. Jag som person står långt från den ”normala” arbetsmarknaden för jag har svårt att vara en liten knähund som hela tiden ska vara rädd för alla andra som kan ta mitt jobb om jag inte tycker det är okej att bli fett överutnyttjad och fett underkompenserad. Så jag kör på att vara jag. En obekväm åsiktsmaskin och konstnär de luxe, gräsrotslobbyist och visionär samt global byfåne med tveksamt modesinne.

Nu ska jag avrunda detta första inlägg. Kanske kommer jag försöka begränsa mina antal tecken i fortsättningen, antagligen går det inte. För när jag väl sätter igång finns det ingen hejd.

Ni kommer i alla fall snart få läsa sådant som går under #funkpol. Både att funktionsvariation såväl som funkofobi nu blir ord som förs in i SAOL. Samt exempel på hur samhället pissar på Pudds, och många andras, rättigheter och hur alla små hinder tillsammans bildar en väldig massa som kan få de flesta på knä eller sula iväg en molotov cocktail av pur frustration.

Pojke i rullstol på busshållplats.Här ser ni Pudd med tveksam min på en busshållplats i den rullstol som han fick låna medan han var opererad och gipsad i det som kallas A-gips. En operation som orsakade smärta, ett gips som gjorde honom till ett riktigt kolli. Som en soffa med känslor och ordentlig smärta.